Sparreholms Slott Sparreholms Slott

Kärlek, gröna fingrar och gästfrihet
- en historia om Sparreholms slott

Dåtid

Det äldsta namnet på slottsområdet är Hyltingenäs. Det ingick i ett komplex av gårdar som är känt sedan 1562. Gården var då delad på två ägare.

Den ena delen ägdes av Johan Åkesson (Natt och Dag) och ingick i hans godskomplex Göksholm och den andra delen ägdes av Per Andersson Hjorthufvud och låg under Brandstorp i Vista härad.

1600-talet

Släkten Sparre ägde egendomen från 1580-talet fram till 1757. År 1632 byggde dåvarande ägaren, landshövdingen Göran Bengtsson Sparre, till Rossvik, ett säteri som från början kallades Hyltingenäs men 1643 ändrades namnet till Sparreholm efter ägaren själv. Han gifte sig med den omskrivet vackra ladugårdspigan Anna Jönsdotter, vilket enligt lagen gjorde barnen arvlösa när han dog 1657.

I stället gick slottet efter Sparres död till hans avlidna brors fru, Emerentia Stake, och hennes barn. I och med att Emerentias sonson, Fredrik Ulrik Sparre, valde att satsa på den militära banan och sålde Sparreholm till den rika änkan Ulrika Charlotta Taube, gick slottet ur släkten 1757.

1700-talet

Den då 33-åriga grevinnan var änka efter friherre Antoine De Geer som avlidit året innan, endast 35 år gammal. Hon lät genast uppföra ett nytt corps de logi med två våningar och två flyglar, allt av trä. 1758 gifte hon om sig, nu med Johan Vilhelm Sprengtporten. Han övertalade henne att riva trähusen och redan 1759 började de uppföra det nuvarande slottet av sten i två våningar under mansardtak efter ritningar av arkitekten Jean Eric Rhen.

1763 var slottet färdigbyggt men då hade man ännu inte börjat med inredningen. Flyglarna, trädgården och uppfarten med den långa allén uppfördes ett tiotal år senare efter Carl Fredrik Adelcrantz ritningar. 1769 ritade han även orangeriet vid stranden på norra sidan av slottet. Arbetet drog dock ut på tiden och ännu 1792 höll man på att bygga, nu stall och vagnshus.

Sprengtporten gick den militära banan och tjänstgjorde flera år, bland annat vid regementet Royal Suédois i Frankrike. Han deltog i flera militära expeditioner och utsågs till minister i Köpenhamn. Under dennes tid bodde drottning Lovisa Ulrika en tid på Sparreholm då hennes son Fredrik Adolf låg sjuk i militärlägret i Malmköping.

Ulrika Taube dog 1780 och Sprengtporten gifte sig 72 år gammal med trettioåriga Sofia Lovisa Mörner. De två närmaste åren födde hon honom en dotter och en son. På det tredje året, 1795, avled Johan Vilhelm.

Sonen Jacob Vilhelm Sprengtporten, som då var endast 14 månader gammal, ärvde egendomen och modern skötte Sparreholm som förmyndare.

Jacob Vilhelm medverkade i de sista fälttågen i vilka Sverige deltagit. Hans frisinnade inställning gjorde honom vid två tillfällen till överståthållare i Stockholm och ledamot i riksdagens första kammare. Hans vidsträckta intressen omfattade även skogs- och trädgårdsskötsel och Sparreholm blev en mönsteranläggning inom dessa områden.

1800-talet

På 1820-talet gjordes en omfattande upprustning av slottet varvid den nuvarande empireinredningen anskaffades. 1875 avled Jacob Vilhelm vid 81 års ålder. En intressant skildring om livet på Sparreholm under dennes levnad finns i dottersonen F U Wrangels "Barndomsminnen" utgiven 1924.

Slottet ärvdes av dotterdottern Ulrika Strömfeldt. Hennes man Gustaf Herman Celsing övergav sin militärtjänst för att sköta förvaltningen av jordegendomarna. Denne var en tid även överkammarjunkare hos drottning Sofia. Då paret saknade barn fanns inte motivet att bevara Sparreholm inom släkten varför de 1887 sålde egendomen till Gustav Fredrik Bonde. Denne som redan ärvt en viktig förmögenhet i jordegendomar behöll Sparreholm endast i sex år.

År 1892 köpte Robert Dickson egendomen för sin son Emil Dicksons räkning. Den förmögna göteborgssläkten var invandrad från Skottland. Emil Dickson påbörjade vid tillfället en ombyggnad av huvudbyggnaden under ledning av arkitekten Johan August Westerberg. Trapphall, matsal, hörntorn och kupol tillkom och slottets exteriör fick sitt nuvarande utseende med de av Adlercrants förutsedda passagelängorna som förenar huvudbyggnaden med flyglarna.

1895 gifte sig Emil Dickson med Anna Lewenhaupt. Emil Dickson blev kammarherre hos Oscar II och Gustav V. Den mesta tiden ägnade han dock till skötsel av Sparreholm samt lokala förtroendeuppdrag. Hans gästfrihet var legendarisk, liksom de kryssningar han vintertid gjorde till avlägsna delar av världen.

1900-talet

Redan 1917 blev Emil änkling och levde ensam med tjänare och mer eller mindre långvariga gäster på slottet. Hans enda barn, dottern Ann, gifte sig med Welam Wachtmeister och bosatte sig på Långdunker - en 1700-talsherrgård i slottets närhet.

Emil Dickson avled 1950 vid 83 års ålder. Ann Wachtmeister ärvde egendomen men bodde kvar på Långdunker. En nedgångstid för slottet följde.

Först uppläts det till S:ta Katarinastiftelsen som kursgård och sedan som sjukhem. Under 1970-talet avled makarna Wachtmeister och 1979 brann det vackra orangeriet vid östra sjösidan ner.

1980 sålde döttrarna Margareta och Mari-Ann slottet till ett institut för ekonomisk forskning.

Nutid

1996 var slottet åter till salu och köptes av nuvarande ägare Anna Karinen med familj. Slottet är idag renoverat och väl omhändertaget och familjen välkomnar gäster till de verksamheter som bedrivs i slottets båda flyglar, museer och hästcenter.

Museerna har fyllts genom mångårigt samlande av Annas pappa Helge Karinen, som ville visa efterföljande generationer teknikens utveckling inom bilar, kommunikation och underhållning. Han citerade själv forskaren och poeten Frithiof Holmgren: ”Den dag kan gry då allt guld ej räcker för att forma bilden af den svunna tid”. Helge Karinen avled i januari 2017, vid 86 års ålder, och museerna drivs vidare i hans anda.

Webbproduktion av Forss Webservice AB